Det där med kärlek

Idag firar vi tio år sedan vi blev kära, min älskade och jag. Det var ett precist och utmejslat ögonblick då vi båda kände att, NU, där hände det något mellan oss. Såklart har det inte bara varit solsken de här åren. Men det goda har vunnit över och  vi har en både stabil och innerlig relation.

Då jag hade ett kraschat äktenskap bakom mig sedan innan tyckte jag det var lite synd att vi träffades så snart som vi gjorde. Hade väl tänkt få lite distans och inte binda mig igen på en gång. ”Ring när du är redo” sa han då för han ville ha mig på riktigt, inte på lösa premisser. Det var modigt tyckte jag och föll lite mer…

Vardagen har såklart tagit över, som den gör. Men vi anstränger oss att bygga på vår relation och hitta sätt att ha kul. Vi har nyligen börjat bugga igen, något vi båda gjort som unga, och vi har så kul tillsammans. Vilket spiller över och även gör oss till gladare människor och föräldrar.

Jag föll för trygghet och snällhet den där höstdagen 2005. Föll för lojalitet och den där känslan av att han alltid skulle sätta oss (familjen) först. Men mest av allt föll jag nog för den där intuitiva känslan av självklarhet. Med honom skulle jag alltid kunna vara mig själv och bli älskad för den jag är.

Idag, med tio år i bagaget kan jag bara konstatera att den där känslan var korrekt. Yttre faktorer påverkar inte den kärlek, lust, förståelse och samhörighet som finns mellan oss. Jag hoppas att jag nu inte jinxat det hela i universum utan att vi har typ 40+ år kvar tillsammans.:)

// J

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s