Marketing spam gone mad

I decided to have a look through my junk mail folder. Desperate I know, but I thought perhaps there might be a reply from one or any of the jobs I have applied for but heard nothing back from. Good thing I did, Halleluljah, the folder held several pleasant surprises.

I immediately realised Christmas is saved. Forget the angst about the cost of finding presents for my daughters.  I have won at least five brand new Iphones in the past month, as well as a couple of holidays. Isn’t life raining sunshine and money on me?

To top it all there was the added silver lining of two unknown relatives in America that has sadly passed away but left me their considerable estate. All I have to do is send my banking details….. I was warned that life would change for the better when I started meditading on a daily basis, but this result is amazing after only three weeks.

Good thing I have come into some extra cash as I was also made som very special offers. Pills to pick me up and bring me back down again, fantastic creams to make me look younger as well as connections to find myself a beautiful russian bride. Not sure what my husband would say though.

As the icing on the cake I was offered pills that are guaranteed to enlarge my genitals, but I can’t really see the point so I think I will pass on that particular offer.

It fills me with awe to be this incredibly lucky, just before Christmas and all. I wonder how many more are this lucky every day/month/year, and decide to act on the e-mails. Some must surely do that, as the offers keep coming. Otherwise people would stop sending e-mails like these, wouldn’t they?

Annonser

A random invitation to my dentist

Did you get an invitation today from a random woman you barely know? A standard request that left you a bit confused and possibly a bit curious? I confess it may have been me. Somehow I told Linked In that I wanted to send a standardized invitation to connect to 176 people in my mailbox. I have made many new connections today, which is good I suppose but I also cringe a bit as I feel a bit unprofessional and worry what some of the recipients think…

Who are you?
One of you may be my dentist. Some of you I have probably sent job applications to. About 60 of you are parents to children in my childrens’ Schools and some of you are their teachers or even headmaster…  I think one also went to an author I admire and wrote to say how much I like her books…  We may have been listed together in a mail list, I don’t know. I am just not as certain as Linked In that all of these invitations should have been sent.

To my new contacts
Hello and welcome to my sphere 🙂 Let me derandomize myself. I am a designer/productdeveloper that has just finished a two year vocational degree in Digital Marketing/Communication. I lived in England for 14 years  but now I live in Gothenburg, Sweden. I love creative writing… well, everything creative really, and spend a lot of time with our family dogs Charlie the Lab and Buddha the Flattie.
I am a great believer in the power of the universe so I am choosing to believe this slipup happened for a reason.  Should you have a need for someone like me, or know someone that does… at least you know where to find me now 🙂

To my existing contacts that I wasn’t connected to on Linked In.
Well hello and nice to see you. How are you doing and are your dreams coming true? As you understand from above I am still working on mine. One step at a time. The core of my dream is twofold at the moment. I really miss the creative buzz I got from design and product development but know in my heart I can get the same from writing so either direction will get me to my destination. I also really miss England, but am not quite sure what to do about that.

If you are my dentist, or feel that it was just too random an invitation and we have nothing to share. I apologise and promise I will not be in the least offended if you ignore my invitation.

All the best to you and yours ❤

Jeanette

Litteratursociologi – ett sätt att rädda världen

I kursen Kreativt skrivande 2 vid Linnéuniversitetet ingår förutom en stor mängd processkrivande på eget material även satta uppgifter där vi studenter åläggs att läsa material och sedan reflektera. Jag har läst Johan Svedjedals bok ”Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhälle” och gjort personliga reflektioner och tolkningar. Mina meningar är ”as per usual” osedvanligt långa, det får bli mitt signum… Texten är inte betygsatt eller kommenterad av lärare ännu. Den kan lika gärna vara litterärt skräp som genialisk 🙂 🙂 🙂

Litteraturen är en del av samhället och därför är samhället även en del av litteraturen. Det faller sig som en naturlig tankekedja, tycker jag, att man genom att studera det ena får kunskap om det andra. Man kan lättare studera litteratur om man redan är insatt i den tidsanda och ideologi som författaren av ett verk varit exponerad för.  Som verktyg för tillbakablickar på litteratur som beskriver sin egen samtid kan det vara lätt att fokusera på de mönster vi är vana att tillskriva respektive era. För mig är det i därför i det avvikande från normen som den avgörande betydelsen ligger och om man kan tillskriva någon slags brytningspunkt när det som tidigare ansetts normbrytande eller avantgarde blir vedertaget och urvattnat populistiskt.

Mitt intresse dras omedelbart till de uppsatser som behandlar den systematiska skillnaden i förutsättningar och möjligheter mellan kvinnor och män som Yvonne Hirdmans ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”.  Jag dras även till ”skapande förräderi” som nyckel till litteraturen, av Robert Escarpit, och finner det lite ironiskt att det är en översättning av en text som handlar om hur just översättningar (eller tolkningar) kan förråda författarens ursprungstanke och syfte.

Yvonne Hirdman, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”.
Hirdman beskriver på sidorna 455-472 på olika sätt hur olika status vuxit fram kring manligt och kvinligt. Som bilogisk förklaring att mannen är starkare än kvinnan och därför i sann Darwinistisk anda besitter större makt än kvinnan och som konspiratorisk förklaring att mannen är ”ond” och därför systematiskt förtrycker kvinnan. Hon beskiver även de tre principer som enligt Jurgen Habermas är grundläggande för den tillägnelse process som gör att vi genom ”djupt gående sociala och kulturell gemensamhetsgods som finns i varje integrerat socialt system” har möjlighetet att ”ha gemensamma erfarenheter, hävda normativa ståndpunkter, göra andra delaktiga i subjektiva upplevelser.” s 461. Dessa tre lager består av Kulturell överlagring – tankefigurer, Social integration – hur könsroller är uppdelade mellan könen i vårt samhälle och dess institutioner samt socialisering – direkt inlärning. Pojkar gråter inte och flickor ska inte ha ”för många sexuella partners”.
Hirdman beskriver även genuskontrakt som en slags överenskommelse i varje tid om vilka attribut som tillskrivs kvinnor och män i olika tider och intressant för mig beskriver hon att först när det öppnas en möjlighet i människors tankevärld att det ”kan” vara på ett annat sätt när en avvikelse presenteras för uppstår en möjlighet att det kan sedan, om än på lång sikt, utvecklas till det som är normativt i en annan, senare, tid.

Robert Escarpit, ”Skapande förräderi” som nyckel till litteraturen
Escarpit beskriver de problem som finns i att genom översättning från ett språk till ett annat möjligen tillskriva litterära verk andra kvaliteter och influenser än de som författaren själv hade som intention eftersom det också krävs en tolkning av metakontexten i berättelsen för att den ska bli trovärdig för en publik i en annan kultur. Eller läsare från en annan tidsepok för den delen. Man skulle kunna hävda, något som Escarpit också tar upp, att det är just genom omarbetningar och omtolkningar som många verk levt vidare och hållit författarnas namn levande genom sekler. Han nämner särskilt Defoe och Swift som exempel på författare som förmodligen inte varit nöjda med hur deras berättelse används av vår samtid.  Personligen tycker jag att bara man inte utger sig för att företräda författaren eller att man har tolkningsföreträde på en viss litteratur så är det fri säsong på att modifiera eller tolka som man vill. Ibland kan det vara ett sätt att närma sig litteraturen i steg. Som när man lär sig matte i grundskolan måste man först lära sig basen innan man tar itu med geometri eller algebra. En lätt att läsa variant av en klassiker är ett bra sätt att gradvis öva sin textförståelse och abstrakta upplevelse av det skrivna ordet.

Pierre Bourdieu, Vem har skapat skaparna?
Bourdieu ger uttryck för och insikt i svårigheterna att genom någon som helst sociologisk tradition förklara eller förvandla till statistik den skapandeprocess som föregår ett verk vare sig det är en staty eller en text. Konstnärer/artister/författare vill inte bli sorterade efter egenskaper eller på annat vis buntas ihop med andra då varje skapelse är för varje skapare unik.  Det intressantaste temat för mig även i denna text är de ”konstnärliga revolutioner” författaren beskriver när de skapare som på något vis avviker från normen av sin tid bryter sig loss för att skapa nya vägar att hitta sin publik eller presentera sina verk. Han kommer också fram till (s 149) att det är just genom att studera skillnaderna mellan vad som skapas under en specifik tid som man kan få den avgörande förståelsen för samhället i stort som formade just den tiden. Man måste ta ställning till både skapelserna och de institutioner som både påverkade och påverkades av det som skapades i form av konst och litteratur. Det som skapas måste ha någon slags ekonomisk, kulturell eller social genomslagskraft som gör att de som ”förbrukar” konsten/litteraturen får en känsla av status genom användandet eller associationen. Alltså kan publiken/läsarna sägas vara de som skapar de individuella verkens storhet, vilket senare tillskrivs upphovspersonen som då kan sägas vara skapad av sin egen publik.

Gunnar Hansson, Läsarnas litteraturhistoria – när, hur och varför.
Det som framstår allra tydligast i Hanssons text är hur litteraturhistorian och dess läroböcker/antologier blivit selekterade och därmed fastnat i vårt nationella litteraturminne på grund av sin ansedda kvalitet snarare än sin popularitet i läsarkretsen. Om man ville skulle man säkert kunna teorisera fram ett klassresonemang om att inte arbetarklassen skulle uppmuntras eller erkännas genom en litteratur som speglade deras dagliga liv. Om den sortens litteratur tillskrevs kulturellt värde skulle den också därmed överföra värde till de arbetande klasserna som säkert kontrollerades mycket effektivare genom att presenteras som ”det andra”, d.v.s. motsatsen till den förfining och bildning som de styrande ville skulle vara ett ideal.
På föreläsningen i Fria Ordets Hus 2/10-2015 lärde vi oss att man kan urskilja, i grova drag, tre olika förhållningssätt till författaren/litteraturen;

  1. ”Den förlöjligade” Lars Wilks, Stieg Larsson
  2. ”Den frivilligt utanförstående” (jag diktar för ingen, sa Ekelöf)
  3. ”Den engagerade” – vill påverka, förändra genom litteraturen (Hellsing, Lo Johansson, Dickens, 70-talets socialrealism)

Jag skulle påstå att de arbetarförfattare som nämns i Hanssons text av etablissemanget i sin tid sorterades in som albatrosser i kategorin ”den förlöjligade” men kanske själva såg sig vara tillhörande kategori tre. Hade deras sammanlagda läsare/åhörare haft makt att påverka vilka författare som skulle föräras plats i vårt nationella minne skulle förmodligen våra antologier se annorlunda ut. Kanske en god sak att komma ur digitaliseringen av samhället där alla som vill kan vara publicister är att tillgängligheten styr populariteten och de som skriver på ett fängslande sätt också har möjlighet att nå en ny publik. En konstnärlig revolution a la Bourdieu. Det skrämmande med det scenariot är att vi då närmar oss en möjlig verklighet där den breda befolkningen enbart har kännedom om författare med kommersiell slagkraft. En dystopisk vision för framtiden där det vi kallar klassiker idag möjligtvis skulle uppfattas som kuriosa och världsfrämmande.

Personlig tolkning och reflektion
Som genom nästan alla övningar i Kreativt skrivande blir jag modstulen över hur lite av allt som finns att läsa jag faktiskt läst, men i allt stigande grad också positivt överraskad av att jag hittar samband och liknelser mellan både det jag stöter på i kursen och utanför.  Som nyligen examinerad Webbkommunikatör kan jag inte låta bli att tänka på hur den digitala ”revolutionen” kommer att påverka nuvarande och kommande generationers konsumtion och uppfattning av litteratur.  Som förälder får jag höra från skolan att det är bra vad barnen än läser, vare sig det är Fantomen eller Brott och straff eller något däremellan. Som jag skrev ovan är varje text en ingång till nästa text genom att förhoppningsvis stimulera läsaren med frågeställningar eller utmaningar. Vad händer när vi som samhälle har en generation som styrs av åsikter de format genom att läsa rubriker på aftonbladet.se eller blogginlägg från bloggare i affiliate nätverk? Kommer informations eller bildningskanalerna bli så smala att de inte längre kan ”ha gemensamma erfarenheter, hävda normativa ståndpunkter, göra andra delaktiga i subjektiva upplevelser” såsom Hirdman beskrev Habermans teori? Vi måste ha modet att skriva och premiera litteratur som utmanar det vedertagna om vi ska nå nästa steg i vår samhällsutveckling och se till att den når ut på bred front. Det är hög tid att mångfald och jämställdhet slutar vara glorifierade ord i våra visioner och får ta steget över till norm även i praktiken. I ”Vilse i skogen – klass 1B” av Helena Bross i lätt att läsa serien, utgiven av Bonnier Carlsen, blir en grupp barn ledda av en snäll tjej i femman men hamnar vilse eftersom de skräms av en stökig kille som skriker. Jag tänker varje gång jag läser den med min dotter att det hade varit bra om det kunde vara killen i femman som tar hand om alla och som det är mysigt och tryggt att hålla i handen när man är ettagluttare. Med detta vill jag illustrera igen Habermans exempel på socialisering in i könsrollerna, denna gång genom litteratur framtagen för att just kunna lättare tillgodogöra sig litteratur. Det blir som en trojansk häst av genustänk och fördärv av ytterligare en generation.

För mig landar begreppet litteratursociologi i Habermans gemensamma arv och jag tänker att det måste finnas ett sätt att använda litteratur, både samtida och ”klassisk” för att förmedla förståelse för våra samtida samhällen och varför det blivit såsom det är. Som en läsande, skrivande människa känns det självklart att litteraturen är integrerad i samhället och att den genom alla sina former också berikar och påverkar både vår samtid och vår framtid på samma sätt som jag berikas av att läsa böcker skrivna i en tid med andra förutsättningar än mina.
Jag hoppas med andra ord på en litteraturrik framtid där mångfalden av litteratur i både tryckta och digitala former blir representerade när vår samtid ska presenteras och tolkas som historia av de som ännu inte sett dagens ljus.

Referenslitteratur
Svedjedahl, Johan; Litteratursociologi (2014); Studentlitteratur
Yvonne Hirdman, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning” s455
Robert Escarpit, ”Skapande förräderi” som nyckel till litteraturen s183
Pierre Bourdieu, Vem har skapat skaparna? s141
Gunnar Hansson, Läsarnas litteraturhistoria – när, hur och varför? s427

Helena, Bross; ”Vilse i skogen – klass 1B”(2007); Bonnier Carlsen

Social Media is about today – aiming for tomorrow!

I read a huge amount of articles, reports and books about Social Media and how consumers behave in the seemingly transparent world of constant updates. Mostly it feels like the industry is filled with cheerful quick fix articles about how to “increase sales” or other fairly loosely specified targets in three, five or ten easy steps.

After having studied to become a social media manager, I want to ask businesses and SoMe gurus alike to take it seriously. Social media is not about quick fixes if we’re talking B2C or B2B. It is not even to be taken lightly in the context of maintaining personal relationships.

Your friends can see through glossy updates with pictures of strawberries and smiles and customers sense if your reasons for posting are not genuine or not in line with how they perceive your brand.

Well, duh! Obvious statement alert! But if it is obvious, why do so many not take it seriously? Why do I see job ads where they are looking for “a student” to manage a company’s social media? Why do so many still view social media as something “on the side”. If I ran a business I would like to have an expert on Social Media and branding at the helm of what for many people is the point of contact with my brand. Not someone who’s loyalty may not be fully focused on my brand.
happy_cow_by_balivandi-d61jwo0

Stop and think about what you do that makes life better for other people, two or three layers down, not just that you have a “great product”. For example, let’s say you sell spray on eco-friendly plastic insulation. First layer down you have the financial savings of your product, lower energy bills. Second down the global environmental benefits using less energy has for all of us. Third down you would talk about animal welfare describing the benefits to the livestock in stables insulated with your product. A picture of a happy cow will invoke much more sympathy than a picture of plastic spray.

So, please, take Social Media seriously and investigate who you are, how you can bring value to your audience and how you can do that consistently over time. Not only will you move faster towards your vision and get a better reputation, you will also help cleanse social media streams from mindless, useless posting that nobody finds valuable.

// Jefa

Passion, Pine Apples and Purple Squirrels

The three may not seem to be connected but they are. As a student of social media with a strong interest in content marketing and behaviourism/social labels I think a lot about what we assume, how we react to things and how we portray ourselves in a world filled with expectations. (I also have a fondness for long sentences.) Let me explain.

The pineapple theory.
Years ago I was for some reason home from work and watched an episode of the Oprah Winfrey show. She was interviewing a senior woman about dating and asked the question, don´t you get hurt when you are not chosen; to which the woman answered “No, because I look at myself as a pineapple.” The reasoning was that she knows that even if she is the very best pineapple she could ever be, there will still be people that prefer apples, or mango; but that does not make her a lesser pineapple.

The purple squirrel
is a rare mythical creature also known as ”the perfect recruit”. Do google the term for a more substantial explanation. This person is hard to find of course as specialized and talented people who are able to just blend in and give the organisation what it craves often are.

How does a recruiter really think?
The more I read about recruitment the more confused, and sometimes annoyed I get. I am a mature student, soon to be a fully trained Social Media manager. Reading job ads, as one does when one is soon to start applying for jobs, the listed expectations and qualifications seem more like an exclusion list, a wall, than an invitation to “come join the company and bring your wealth of experience with you”.  Not many people could tick all the boxes. Fair enough they also list things like “social team player” whatever that mean, I suppose that could mean a lot of things to different people. I would like to read about how the new recruit is expected to help the company move towards achieving its vision. Like they have really thought about who they need and why, beyond expansion or workload.

Same, supersame or different?
The older I get, the more I start to resemble a pineapple. Or an orange or a pear if you want to get physical about it. When I was younger I was a bit more like a fruit salad, like Mika sings “I can be anything you like”. Now a days I am still flexible, but I know exactly what kind of fruit I am and also how to use my own “flavour” to enhance others. Recruiting someone who is not already homogenous will force the workplace to look at itself with new eyes every so often and either move with the times or have their existing culture reinforced. If you never scrutinize yourself, progress will be much slower. Of course you should be qualified to do the work but experience from other markets/jobs should be seen as positive. I have a dream that companies would anonymize applications, letting me and everybody else offer up what we know and where we want to go.  My name, my gender, my age should not be relevant only my experience, my competence and how compatible my future plans are to those of the recruiting company. Maybe I should start a competence agency and call it Pineapple!

What about the passion?
Everybody can get, and is, passionate about something. How do we harness this? How can I as a private person use my passion for creative writing or training my dogs, into a transferable skill that I can use to bring value to my workplace? And will it ever make a difference? Well, I do blog, as myself and as my dog Buddha. A way of showing a future employer that I have a genuine interest in writing. I make little videos of how I train Buddha and post on his Instagram, because I like watching such videos myself and to show that I know how to use the media. Hopefully, I will also show that I embrace social media, that I am a patient person, that I am not afraid to try new things and that I enjoy connecting with other people.  Problem is, I don’t know if a recruiter would look at it that way. Anyone? Suggestions and insights are more than welcome

Do you want a squirrel in your fruit salad?
I think transferable skills are like gold dust because they transfer also to colleagues and sometimes the whole business culture. But then again, being a melting pot of experience and competence with people contributing with more than eight hours a day doing what they are told may not be everybody’s cup of tea. If you do work in such a company and happen to be placed in Gothenburg, feel free to contact me.

Maybe it’s because we have studied content marketing for weeks on end now, but if everybody is a publisher, and the whole company is expected to contribute to and live by a content strategy, it kind of follows that companies also need to look for co-workers that connect with their employer on a deeper level or else they cant “live the brand”. Maybe creating your own hybrid fruit/squirrels would be better, instead of waiting for the rainbow so you can dig you could just turn on the water…

From the point of view of a mature pineapple which is still way of its expiry date.

// Jeanette

Observations about media and marketing

Having a home study day today I decided to start with (after dropping my little one off at School, taking my dog to the vet, tidying the house and talking to my mum) going through FB and reading a fashion magazine I found in the mailbox getting back from the vet. With my newly aquired social media glasses and critichal thinikng this is what I found

  • The girl in the Thomas Sabo ad is far to young to be a viable customer, and therefore one would think not a good ”oh I want to be like her” model for the brand. Even so, I am desperate for the bracelet in the ad. The way it glitters and promises me some measure of glamour in my normal mother of three dog walking life. Why do I still want the product when I hate the ad?
  • Humble bragging is annoying. Like ”I didn’t complete the marathon in the time I wanted, maybe it´s …..” I am pretty sure I have read about this before, but in the context of ”why are women so afraid to seem like they are boasting.” Well I feel I could easily write a few thousand words on the subject of society, patriarchy and women being allowed (yes allowed) to express themselves and their views but I shall refrain. This time. The point of the story is not to play on false modesty to get sympathy or attention.
  • Scientists have shown, that the music we listen to during our teenage years stays with us for the rest of our lives. This is so obvious I won´t bore you with the reasoning behind it as I am sure you knew this already. The question is, why don´t I hear more older music on the radio? I mean if you want to get me into a good mood all you have to do is play some Eurythmics and I am all yours.
  • There is a fine balance between invoking anxiety or pleasure. With X-mas just around the corner I am bombarded with recipies and images of homemade buns and cookies and three course dinners. I like both cooking and baking, but all I see is the message that I need to perform at an even higher standard in the most stressful month of the year. They are not engaging me at all!
  • Inequality of all sorts get the most shares on FB, well, apart from cute animals and people parking a small digger on a lorry without getting out of the drivers seat and competitions and… Well, stories that highlight social injustice should get a lot of shares, but maybe that is just my opinion.

This week we had a workshop in school about social media strategies, learning how to identify target groups by common behaviour or needs rather than age or gender. All very interesting but it makes me wonder where marketing will take us in the future. I am already tired of mesages trying to make me feel certain things, I hate to feel manipulated. So what will work next year or in five years time?

The one message that I hear and read all the time is ”stay true to yourself” (or your business mission). My take on that would be, speak to your followers, customers, supporters like he/she is one of your friends. Not your best friend that you tell all your secrets and rude jokes, but a good friend. One you can rely on but know you can´t push too far. But before you can do that as a business, of course, you have to know who you are, not what you are selling.

However, reading  an article about making active choices about what to eat I find the quote of the day, the qoute of everyday perhaps. ”Consistency is the last refuge of the unimaginative”.(Oscar Wilde) Just imagine how boring life would be if the world wasn´t constantly changing around us.

// Jeanette

Building my brand

After last weeks cold shower from the lecturer at School. ”What!”, shock an horror, ”you´re not as active on linked in as you are on FB?” I have been making an effort to update my status also on Linked  In. At least a few times a week… well, the week just passed anyway as I am not sure how long I can keep it up.  I am pleased to announce my profile views are up by 24% and 88 different users have viewed my updates. Furthermore, people viewing my profile are from my new trade -”communication” which is pleasing.

I am also trying to mix the sharing with producing my own content as that is what all the books (and teachers) say. I try to follow the 4:1:1 rule, but I like writing so much it is quite hard.  I will be monitoring my numbers to see if it works like the textbook says.

This Tuesday I was at an interview for a post as intern next spring. All being well I shall be able to combine my love for dogs  with my need to write by spending almost 17 weeks writing animal related content. And I will get to bring my black boys with me to the office. Hows about that for the best of both worlds:) I wonder how many people get to bring their dog to work, and does that make for  nicer work environment for everybody at the office, or just the dog owner 🙂

// Jeanette