A random invitation to my dentist

Did you get an invitation today from a random woman you barely know? A standard request that left you a bit confused and possibly a bit curious? I confess it may have been me. Somehow I told Linked In that I wanted to send a standardized invitation to connect to 176 people in my mailbox. I have made many new connections today, which is good I suppose but I also cringe a bit as I feel a bit unprofessional and worry what some of the recipients think…

Who are you?
One of you may be my dentist. Some of you I have probably sent job applications to. About 60 of you are parents to children in my childrens’ Schools and some of you are their teachers or even headmaster…  I think one also went to an author I admire and wrote to say how much I like her books…  We may have been listed together in a mail list, I don’t know. I am just not as certain as Linked In that all of these invitations should have been sent.

To my new contacts
Hello and welcome to my sphere 🙂 Let me derandomize myself. I am a designer/productdeveloper that has just finished a two year vocational degree in Digital Marketing/Communication. I lived in England for 14 years  but now I live in Gothenburg, Sweden. I love creative writing… well, everything creative really, and spend a lot of time with our family dogs Charlie the Lab and Buddha the Flattie.
I am a great believer in the power of the universe so I am choosing to believe this slipup happened for a reason.  Should you have a need for someone like me, or know someone that does… at least you know where to find me now 🙂

To my existing contacts that I wasn’t connected to on Linked In.
Well hello and nice to see you. How are you doing and are your dreams coming true? As you understand from above I am still working on mine. One step at a time. The core of my dream is twofold at the moment. I really miss the creative buzz I got from design and product development but know in my heart I can get the same from writing so either direction will get me to my destination. I also really miss England, but am not quite sure what to do about that.

If you are my dentist, or feel that it was just too random an invitation and we have nothing to share. I apologise and promise I will not be in the least offended if you ignore my invitation.

All the best to you and yours ❤

Jeanette

Annonser

One week and three days

One week and three days my husband said to me this morning and got a blank stare in response. Then I got it. That is the time left before we all go on Christmas leave and when I think about it I have heard many count downs in the last week. Maybe the long and dark November has taken it´s toll.
As I am a student  I did not have a summer holiday this year. I took a summer course about Buddhism and new Japanese religions in the  west instead. It was a fab course, but now my brain really, really needs to rest. My group at School is fortunately of the same opinion so we are really pushing ourselves to finish the group project before Christmas so that we can relax and eat sweeties with a clear concsience. It would be nice to start the new year with energy.
I am hoping for some time where I can relax and to fun stuff with my family, and take long walks with my dogs without keeping one eye on the clock.  Lie ins are unheard of in our house, but at least I won´t have to rush off in the morning, or make a sleepy little person get dressed when all we both want to do is snuggle up in bed and read a story.
Back to work now. I have to finish my part of our group project before Christmas so that I can allow myself to relax, and study for the four hour exam on business economy that shadows my existence until next Friday. I am so looking forward to the end of all the theory and getting to sink my teeth into some real Social Media work when we start our period of internship in Feb.

// Jeanette
Future Social Media Manager

Då var det dags igen

Nu stundar nästa period av praktiksökande. Problemet är bara vad jag ska ”välja”. Naturligtvis en arbetsplats där jag kan lära mig mycket, men samtidigt vill jag vara någonstans där det finns anknytning till något/några av mina intressen.

Skriva: det blir ju lätt, för som kommunikatör skriver man hela tiden. Både kort och långt, lättsamt eller informativt och officiellt. Vid sidan av webbkommunikatörs kursen går jag kreativt skrivande 1 på Linnéuniversitetet och ska även vara med  på nanowrimo.org i årets tävling.
Hundar: Känns lite svårare, men några har jag allt hittat. Tyvärr ligger så mycket i Stockholm eller är små arbetsplatser vilket inte är optimalt för en kunskapstörstande ”svamp” som jag.
Samhället: Jo, jag skulle faktiskt tycka ett det vore hett att praktisera på kommunen. Jag brinner för samhällsfrågor och jämlikhet, miljön, fast jag är inte någon nerd. Jag tar mitt samhällsansvar allvarligt.  Jag återvinner, konsumerar sparsamt, släcker lampor och försöker uppfostra mina barn till medvetna människor.
Beteende: varför gör vi som vi gör och hur får man människor att börja göra saker som de inte gör, eller inte vill göra? Men jag vill inte sälja shampoo, eller plastleksaker. Hundträningsredskap känns bra, eller att utbilda människor att alla små miljöval spelar roll. Har man inte råd med ekologiskt kan man i alla fall käka säsongens svenska grönsaker istället för långväga exporterade varianter. Ett försäkringsbolag vore intressant att skapa värdeskapande  innehåll åt. En del är riktigt duktiga och jag skulle lära mig massor och förhoppningsvis även bidra med en hel del.

Låter jag tråkig 🙂 Hoppas inte det. Jag har också en helt vild fantasi och kan entusiasmera de runtomkring mig. Jag gillar ordlekar och dubbla meningar, lite av en språk nerd är jag nog. Nu fick jag faktiskt precis ett mail om att komma och prata om praktikplats, så det kanske löser sig utan alltför mycket ångest denna gången…..

Bitterljuvt sommarlov i annalkande

För nio månader och en vecka sedan klev jag in på NBIs utbildning till Webbkommunikatör. Nervös, skeptisk och nyfiken.

Skulle jag tycka det var kul att plugga igen efter så många år? Skulle jag klara av det? Skulle jag lyckas få till en praktikplats på egen hand eller behöva få en tilldelad? Skulle jag få ny vänner? Skulle utbildningen leda till jobb? Kommer jag att ha en fortsatt givande jobbkarriär efter utbildningens slut?

En del frågor har blivit besvarade med ett rungande ja; jag tycker det r roligt, jag fixar det akademiskt, jag har fått många bekanta och en riktig vän för livet tror jag. Jag lyckades också få en praktikplats på Lindex huvudkontor i Göteborg all by myself 🙂

De andra frågorna är lite svårare att svara på. Som många studerande vid YH utbildningar är jag inne på att helt byta yrke. Jag går från arbetsklädesdesigner till kommunikatör. För mig som älskar ord är det en helt logisk sidomanöver. Det gäller bara att tolka omvärlden och beskriva det man vill med ord istället för med en teckning. För andra verkar min ambition inte te sig helt kristallklar. Låt mig förklara.

Som Designer börjar jag med en analys av kundens behov. Vad tycker de sig behöva, sakna och hur vill de framställa sig själva. Hur vill de bli uppfattade av sina kunder? Vill säkerhetsbolaget trycka på auktoritet, vill hotellet eller restaurangen utstråla skyndsam service eller oöverträfflig service? Sedan läser jag företagspresentationen, värden och visioner. Jag grubblar över vilka signaler och symboler som i textila produkter kan förmedla det som kunden söker. Sedan ritar jag, massvis med förslag ritar jag, sedan sållar jag och visar ett första förslag till kunden. Jag berättar historien bakom detaljerna i kollektionen och vilka delar som hänger ihop för att skapa en röd tråd.

Från allt jag har lärt mig under detta året som blivande webbkommunikatör känns det som att ovan tillvägagångssätt går att översätta till kommunikatörs-rollen, och många andra roller med för den delen. 30%sunt förnuft, 25% lyhördhet och 25% driv och kreativitet tillsammans med 20% påläst och förberedd. Klart det är viktigt, och riktigt, att skaffa sig en specifik utbildning för det man vill göra, men det viktigaste tror jag sitter i viljan, intresset och ambitionen. Nu när jag klarat av åtta veckor på Lindex Corporate Communications avdelning känner jag att jag gjort rätt val. Jag har verkligen haft jättekul, lärt mig mycket och kunnat omsätta den teori vi fått oss tillhanda i praktik. Att det varit i textilbranchen har naturligtvis gjort det lättare för mig.

Jag har sökt de sommarjobb jag tyckt det har funnits en chans till i alla fall intervju, till ingen nytta så ett förhoppningsvis underbart, om än ofrivilligt sommarlov  väntar på mig runt hörnet och får mig att ställa frågan med en skälvande röst; hur blir det nästa år då? Kommer även nästa sommar innebära insikten att ”annan sökande” är bättre än jag, lämpligare än jag?  Nu blev det lite dystert, men så kan livet vara emellanåt. Jag tackar universum för; att jag har en man som kan dra det ekonomiska lasset även om vi lever lite torftigt; att vi har en underbar trädgård där jag och barnen kan chilla i sommar och att jag får tid att fila på nästa roman. Även om jag helst av allt skulle vilja jobba hela sommaren igenom och tjugo år till, tills jag gjort mitt på arbetsmarknaden.

20140609_14592020140609_145937

Min privata oas och bakträdgård denna sommar. Regnar det går jag in i systugan!
// Jeanette

 

Praktik och äntligen ro i sinnet

Klart detvar med oro jag startade min vidareutbildning i höstas. Från klädesdesigner till kommunikatör i ett snabbt och drastiskt beslut som ändrar inte bara mitt utan även familjens liv. Helt plötsligt ska vi leva på väldigt lite pengar tex. Efter åtta månader inser jag att jag inte behöver oroa mig lika mycket som jag gör. Vi klarar oss.

Dessutom har jag börjat min praktik på Lindex. En härligt stimulerande och kommunikativ miljö. TRevlig kollegor med, som en bonus. Jag kan nu slappna av in i känslan att jag valt rätt. Det kommer att bli kul, riktigt kul att jobba med det här. Ord är underbara och utan kommunikation stannar världen.

Dessutom har jag redigerat om min bok efter en initial refusering av Ordberoende förlag och skickat ut den till en hel massa andra förlag. Det klart det vore roligt att bli antagen, men jag kan helt ärligt säga att det känns som en segeri sig att ha skrivit ihop en sammanhängande berättelse på 344 boksidor och skickat iväg den. Nöjd for now 🙂

Nu är det bara att vänta och att fortsätta skriva föstås. Och många andra saker som att sola mig; sitta på verandan; grilla; cykla; bada och allt annat skoj man kan hitta på. Välkommen sommaren, jag är redo!

Ja, ja. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig

Som jag sett fram emot kursen i praktiskt skrivande. Kanske hade jag för höga förväntningar. Kanske har jag redan skrivit för mycket föt att kursen skall kännas meningsfull. Kanske jag helt enkelt inte förstår syftet. Jag känner mig förvirrad och lite ledsen, tänkte att de här sex veckorna skulle vara som att komma till himlen.  Istället befinner jag mig i limbo.

 

En ny början?

En ny höst och en ny början som redan snirklat sig fem veckor på min nya livsstig. Som nybliven student kan jag meddela att även om det är fantastiskt kul att lära sig saker så är det lite frustrerande att vissa saker liksom inte verkar vilja fastna.

Jag läser kapitel efter kapitel i Kotlers bok om marknadsföring. Går igenom mina anteckningar, kollar provtentor. Läser igen. En del sitter faktiskt kvar, hoppas bara att det är nog för de där 60/100 som behövs för att få godkänt på tentan på torsdag. 

Vill så gärna få tentan ur vägen, för sedan har vi hela sex underbara fantastiska veckor av praktiskt skrivande framför oss. Underbart.

Förutom detta var jag ju faktiskt på en intervju igår, på ett beklädnadsföretag. Det gick bra, kändes det som.